sattavtryck

Jag ska måla mina naglar mörklila idag och om någon tillåter vill jag promenera med personen långt långt och plocka vitsippor vid dikenskanten som vi kan förtöja våra drömmar vid. På vår väg bort leter vi eft något och kommer finna det i varandras ögon. vi kan äta glass som smälter och kladdar över kinden, men det gör inget för det vackraste som finns är när allt får vara som det är utan att man gör om och gör rätt.
Om du vill och vågar kan vi klättra upp i ett högt träd och önska oss till himelen med våra fågelkroppar så lätta och färgdfyllda, fjäderdräkten kommer klä dig bra. vi ska göra allt utan tvång, vi är alla små och vi kan alla ta oss för av vad vi vill du behöver inte behärska dig inför mig. Om du blir rädd ska jag ta fram min bok och rita stora vackra men ack så sköra hjärtan och visa hur vi ser ut inuti, som sköra hjärtan. Vi tål mer än vi tror, men när vi minst anar det faller vi och krossas därför är det okej att vara rädd för det är läskigt att krossas, det är ingen lek. Men om man är två klarar man det ypperligt bara det får ta sin tid. Och om du är rädd för att vi inte ska hitta tillbaka så kan jag vägen utan till som om det var jag som hittat den från början. Hinner vi inte i tid innan mörkret faller ja då bygger vi en koja utav ris och varma kramar.

Tid har vi alltid det är inget vi äger utan som vi lånar av livet, det ska jag predika om under vår färd. För tiden är bland det viktigaste vi har, men vi får inte behndla den som en fiende som om vi kämpar mot tiden den för oss framåt både på våran promenad men också till morgon dagen. Jag vill att den ska komma, den dagen är oförstörd och öppen att förbruka och om du vill ut och gå med mig den dagen så säg bara till.