sattavtryck

Ibland undrar jag om jag har tappat min förmåga, eller det är väl inte ens väl att kalla det förmåga, men min tro till orden, min längtan att skriva ner det onårbara. Det är svårt, att sätta ord, att göra det rättvist. Det molnar inom mig...

Ni vet när man känner sig sådär mottaglig för allt, jag vet inte riktigt om det är negativt eller positivt. Jag vill bara lära mig allt som finns att lära, finna nya svar. Dela med mig om de svar jag eventuellt har. Men baksidan är när man börjar tvivla famåt småtimmarna. På världen. På meningen. På lyckan. På mig själv...

Och så det här med vädret, det fina och soliga som man kan försjunka i. Ät upp mig bara.