Förbindelser gjorda av glas

Ibland kommer man på kant med folk fast den andra vet det inte. För man säger inget.
Orkar inte
vill inte
vågar inte

Men det gnager inom en av ledsenhet och besvikelse. Snart bär det av och då är det viktigare än någonsin att veta vad man ska ha kvar i sitt hjärta och vad man ska rensa bort. Ibland får man hjäp och det är dem man tynnar bort inför.

Jag förstår inte all feghet som råder i världen. En så lätt sak som att ringa och berätta. Men det är för svårt, för jobbigt, för mycket begärt tydligen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0