sattavtryck

Åh den här hemtentamen blir min död. Vädret är finare än någonsin, men jag måste skriva om hur lagtexten i SoL kan stryrka dig om du vill jobba som samhällsarbetare...

Jag längtar hem nu, till Stockholm, till att få vara ledig och kunna slappna av lite.

Men jag dööööööööööööööör.

Inget annat än min irritation färgar allt jag tänker och gör just nu.

Det är mycket jag vill göra mycket som jag vill ska se annorlunda ut. En del saker någon ser som självklar tar tid för mig att förstå, att ta till mig, att orka och acceptera.. Man känner sig så grymt ensam ibland med känslorna. När dem tar över, när impulsiviteten sätter fart. När jag ska försöka sammarbeta med dem så vill de inte alltid, de är starkare än mig helt enkelt. Inte som förr, när de kunde få mig till vad som helst, men ändå tar de mer plats än de borde. Det är energi krävande.

Det är ensamt att bo själv i mellan åt, lika ensamt som det är skönt att inte behöva anpassa sig mer än till sig själv. Men det finns ingen balans. Som saknas i allt annat också.

Jag vill vara med dig mer, oftare och alltid.

Igår så sändes Agenda där en partiledardebatt hölls. Angående skolpolitiken som diskuterades så blir jag otroligt upprörd hur Alliansen med Jan Björklund i spetsen vill göra eliter av allting, till och med ungdomar som är 15 år. Det kan omöjligt vara så att man mår bra av dessa strikta och normgivande ramarna. Ingen femton åring vet hur man vill ha sin framtid. Man är ofta skoltrött när man går i 8-9:an visst och detta ska man ta hänsyn till. Men jag tror inte det rätta sättet är göra vissa linjer "lättare" utan det handlar om motivation och att ungdomen står i fokus. För det spelar ingen roll att högern säger att "Nej,men alla jobb är lika viktiga och det är ingen status att gå ett program som leder till universitets studier" Såklart det är det, en status grej. Att man ska kunna läsa upp senare, hur då? Komvux ses inte direkt som positivt i Alliansens ögon.

Detta är ett förslag som det lyser libralism om, den starkaste med de bästa förutsättningarna tar hem vinsten. Hur ska man kunna utvecklas som människa om man måste hålla sig till den ram man valde som 15 åring? Som Lars Ohly sa igår; att det handlar om att utbilda och ge kunskap om samhället och vägleda ungdomar i svåra beslut och val. Göra dessa elver medvetna om vad som händer runt om kring dem. Varför skulle bara vissa få tillgång till detta? Det är bara ännu ett sätt från höger falangen att hålla avstånd klasserna imellan. På så vis att om man håller några, de som kommer att välja att gå yrkesutbildningar utanför viktiga händelser och samhälls strukturer slipper man ett eventuellt motstånd senare. Man måste få chansen att förstå hur vår värld ser ut och se de maktstrukturer som finns och att det är många som styrs av den makten och få som styr den.

Självklart ska det finnas program som är mer inriktade på ett yrke, men att läsa grundläggande samhällsstudier, svenska osv ger dig som elev en bredare bild och bättre insyn vilket kanske kommer få dig att bli intresserad av andra saker. Du kanske kommer på att du vill bli något annat i tvåan, såklart ska du ska han chanserna kvar då, att byta inrikting på din framtid. Jag gick ett yrkesförbereddande program, men valde att läsa vidare vid ett universitet, vilket jag var behörig till då jag läst alla de gemensamma ämnena. Utan att traggla mig igenom matematik B, C, D etc.

Förslaget Jan Björklund hyllar är endast ett elit förslag som ska gynna han och hans egna.

En dikt jag skrev en gång. Den blir aktuell om och om igen. Om inte för mig så för någon annan.


Du är ensam
Men ändå hör du röster

Du är varm
Ändå hackar du tänder och skakar

Du är hel
Ändå känner du en otrolig smärta

Du är fullärd
Ändå känner du dig misslyckad

Du är frisk
Ändå mår du illa

Du är gammal nog att ta hand om dig själv
Ändå känner du dig hjälplös likt ett spädbarn

Du är trött
Ändå kan du inte sova

Du är fast på jorden
Ändå känns det som du ständigt faller i spiraler

Du är tyst
Ändå skriker det inom dig

Du är inte besatt
Ändå bor det demoner i din kropp

Du är orörd
Ändå har paniken våldtagit dig

Du är osårbar
Ändå gråter du varje kväll

Du är glad, säger du
Ändå är dina armar fulla med ärr

Du säger att maten var god
Ändå spyr du

Du vill inget annat än att få ett slut
Ändå vänder du bort ditt huvud

Du är ärlig, säger du
Ändå är du invirad i en lögn

Du är drömmarnas flicka
Ändå ser du bara mörker

Du är söt, liten och rar
Ändå tycker du att du är ful, fet och äcklig

Du är en fjäril, säger du
Ändå är du fast i ångestens våld
Ändå har hoppet försvunnit och hatet klippt dina vingar.
Kvar finns bara en svag doft av lycka som fjärilen lämnat kvar.."

Visa saker känns så rätt. Att det kommer bli fulländat. Att man hittat rätt, att livet ser ljust ut, att man kan hantera sig själv och sitt liv.

Men sedan undrar jag vem det är som jag försöker lura. Det fungerar inte så, inte för mig. Jag vet  vad som alltid händer. Jag vet vad som finns där borta. Ibland utom synhåll, ibland så påtaglig att man mår illa.

Det gör ont i hjärtat nu. Det svartnar av saknad, av längtan och av närhet. Orosfågeln dansar sin brutala dans i mitt bröst.

Har massa plugg som hänger över mig, men jag kan bara inte sätta mig ner och ta tag i det. Jag har ingen konsentration att göra det. Men jag har bestämt att idag ska det göras även om det innebär att jag måste sitta inatt.

Den här helgen har vart ganska intressant. Det har till synnes inte hänt så mycket alls. Mer än det vanliga, sovit länge om morgonen, kollat på tv, mejlat, pluggat så smått, städat lite. Men intressant ändå i den bemärkelse att jag funderat en hel del. Kommit närmare personer som man har haft nära i hela sitt liv, men gått i rätt riktning vad jag tror i alla fall. Jag hoppas vi kan göra någonting bra av den här sommaren tillsammans.

( Till dig som har kommenterat, men vars blogg är skyddad, tack iaf)  

Rummet är halv städat
Jag är hel förskyld
Kaffet är nybryggt
Kurslitteraturen hånar mig
Solen brottas med molnen