Tonnårsskinn och fuskchampange
Av allt man säger hur mycket av det är verkligen på riktigt? När lever man som bäst egentligen... När man bara följer sina impulser och skiter i vad omvärlden och morgondagen kommer säga eller när man följer det som står i ens kalender? Kanske en blandning. Lagom är bäst. Samtidigt kan jag inte låta bli att förakta det ordet lagom. Vad som är passande, måttligt, tillräckligt. Av vadå egentligen. Till vilken nytta ska saker och ting vara måttliga. Jag tycker om känslan av extas, att känna något fullt ut, vara helt uppslukad och oberoende av allt annat än just extasen.
Någon slags extas.
Jag älskar dessa kvällar. Rofyllda, när man trivs i sitt eget sällskap och det räcker med att lyssna på en bra låt för att man ska le. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör det. Man jag kan ändå inte låta bli att fundera lite...
Kommentarer
Trackback
