sattavtryck

(Det är inte riktigt som det ska. Men det ger sig väl.)

Ursäkta röran säger Hon och gör en

generad gest mot golvet

 

Ursäkta mitt patetiska jag

säger Jag och vänder mig mot mina sår.

 

Hoppas det går bra ändå säger Hon och

bjuder på sju sorters kakor som kompensation

 

Hoppas du inte spyr nu viskar Jag

och frågar om vi kan lyssna på musik

och falla i varandras kramar.

 

Hon pratar på om allt det där som redan sagts

tusen gånger, men kryddas lite extra varje gång

 

Jag pratar inte utan låter dig fråga.

 

Vill du ha mera te?

Frågar Hon sin inställsamma vän.

Som nickar, glad att få dränka några fler

timmar, från hennes sida i goda vänners lag

 

Ska vi skriva dikter och måla oss osynliga

frågar Jag och hoppas att du förstår

vad jag menar.

 

 

Så slår klockan sitt slag och Hon stänger dörren

och pustar ut i tystnaden.

 

Jag famlar efter syret som verkade följa med dig

när du gick.

 

 

 

Samtidigt tittar de ut och möts av himlen

och ber den att sluka dem båda levande