sattavtryck

I Gaza är familjer instängda. Barnen rädda och föräldrar viskar i sina söners och döttrars öron när skottsalvorna vinner över deras huvuden. Allt blir nog bra, vi klarar oss. Sedan säger de inget mer antingen för att de inte kan ljuga eller för att en kula träffade fönsterrutan och det är svårt att prata med splitter i hela ansiktet.

i Ekilla skolan skjuter småungar raketer inomhus. På kul. På lek.
Om det var deras verklighet, om deras vardag bestod av razzior när de sover, om det var så att vart de än tittade såg män och kvinnor med skarpladdade vapen närmast hjärtat, om de visste att när som helst kan du, din syrra, bästa kompis, lärare eller granne vara borta, död, mördad. Av bomber, av patroner, av raketer som skjuts in i dom palestinska samhällena. Där allt du äger och bryr dig om finns. Om de hade fötts i Gaza undra om de hade tyckt det var en rolig lek?