sattavtryck

vissa saker kan jag inte stå ut med. såklart i olika utsträckning, som hemska och brutala saker som svält och krig, där finns det ingen tolerans alls för mig. Ingen förståelse eller någonting som kan mildra min oro och jag kan inte stå ut med tanken att det kommer för alltid vara så.

sen finns det mindre saker, saker som egentligen inte spelar så stor roll, men som kan sätta mig i en båt som gungar något förfärligt. Tyvärr kan jag inte säga vad dessa saker är, dels för att jag inte vill att folk ska kunna dra slutsatser och förstå att jag menar dem och dels för att en del av dessa saker är vad andra skulle säga töntiga och upp till var och en. Vilket det kanske är.

De flesta är rädda för att tappa sin värdighet, sin stolthet ändå gör många saker som i mina ögon är så förudmjukande och ovärdigt. Man sänker sig själv till en lägre nivå. Det är mycket jag inte förstår, mycket som får mig helt ur balans. En sak och känslorna bara bubblar upp värre än en höststorm inom mig. Jag vet att få skulle känna såhär som jag gör nu över denna grej. Allra minst de som skulle kunna vara involverade.

Ibland blir jag så trött på människor som tappat sin mognad påvägen, som inte blir äldre med åren, snarare tvärtom. Det är förudmjukande mot dem själva. Att inte kunna växa i sig själv, att inte vilja eller kunna se något mer än helgen som det största äventyret. Man kan ju lätt tro att universitetet är en bra plats då om man vill komma bort från detta, men jag vet inte om det faktiskt är tvärtom.