Somliga älskar att slå sönder en vit tandrad

Visa saker känns så rätt. Att det kommer bli fulländat. Att man hittat rätt, att livet ser ljust ut, att man kan hantera sig själv och sitt liv.

Men sedan undrar jag vem det är som jag försöker lura. Det fungerar inte så, inte för mig. Jag vet  vad som alltid händer. Jag vet vad som finns där borta. Ibland utom synhåll, ibland så påtaglig att man mår illa.

Det gör ont i hjärtat nu. Det svartnar av saknad, av längtan och av närhet. Orosfågeln dansar sin brutala dans i mitt bröst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0