sattavtryck

Jag känner mig full av sorg och en ilska över världens kapitalistiska styre. Det behövs ingen slutkläm, dit har vi inte nått än, vi har inte gjort oss förtjänta av ett hejdundrande slutord fullt av positivism och skratt. Vi har inte lyckats hålla främlingsfientligheten på avstånd, inte egoismen eller cynismen. För många har svikit de som har det svårt, för dem som har svårt att andas och gråter beska tårar. Slutklämmen i rättvisans lakejers pepp tal, organiserade människors arbete att visa världen vad solidaritet är gick inte fram.

Vi får kämpa vidare, sätta rättvisan på dagordningen igen och krossa cynismen mot invandrare, sjuka, arbetslösa, ensamstående. Fört då kan vi fira vår framgång, först då kan vi skatta oss lyckliga och slippa skämmas över vår egen existens. Innan dess får slut klämmen utebli. För det finns ingen. Ingen att glädjas åt och då kan det lik gärna vara.