Sakta ner
Att fly med tanken eller kroppsligt. Jag kan inte räkna hur många gånger jag önskat att jag var någon annanstans eller helst ingenstans alls. Att man kunde flyta runt på ett oändligt hav. Ligga där och guppa och få saltstänk i ansiktet. För att slippa känna, slippa vara så otroligt jävla medveten om om sig själv och omvärlden. Inte behöva ta hänsyn till allt som ska göras, allt som ska fixas och donas och kravet att vara perfekt.
Det börjar klia så förskräckligt på min hud av ordet perfekt.
så nonchalant och utom räckhåll lipar perfektheten åt mig på armlängs avstånd. Herregud, jag är inte ens nära. Ser det knappt med min blick. Är det perfektheten, det ständiga tjatet om normaliteten som får mig att längta till det stilla havet?
Man hastar, springer och jäktar fram på gatorna, slänger sina trevliga hälsnings fraser åt höger och vänster och uträttar viktiga ärenden. Sedan när man kommer hem och sätter sig blir allt oviktigt. Huden börjar klia igen. Jag river och river tills det börjar blöda. Det kliar så obeskrivligt. Allt det jag presterat rinner av mig som vatten på en gås. Finns inte mer, har det någonsin funnits? Såg någon vad jag gjorde eller har jakten på något utanför deras blickfång, perfektionen uppehållit dem med?
Kommentarer
Postat av: Malin
En tanke som nog de flesta känner igen. I alla fall jag! Det gäller att hitta något som saktar ner åt en när man inte riktigt klarar av att göra det själv.
Postat av: Ethel
Väldigt bra skrivet! Tycker om och förstår dina tankar.
Postat av: marmoria
Sista meningen! Och saltstänken
Postat av: Anonym
allt bra?:)
Postat av: Kalle Byx
Lätt att känna igen sig i.
Postat av: petri
Bra text med jobbigt innehåll.
Precis allt bra ?
Postat av: razaha
mycket bra skrivet
Postat av: marie
bra skrivet
Postat av: Pia
Bra, men sorglig
Postat av: SAQER
Att "vara perfekt" är i alla fall en perfekt motsägelse;)
Postat av: pimpXprincess
Du om någon är perfekt.
Trackback