sattavtryck

Hur människan ibland tappar bort sig själv och fokuserar, på vad jag kan tycka, fel saker.

(insprerad av skrivpuff på temat: att förgås).

När vi ser hur världen är beskaffad. Hur fattigdomen sprider sig. Ensamheten och misären är precis intill oss.

 

Det är sorligt men…

 

det går inte att göra någonting åt.

 

Det dåliga samvetet håller i sig en kort sekund. Vi tillåter oss glömma bort, titta åt ett annat håll. Vill inte ta i det förfärliga, det onda, det förstörda för det går inte att göra någonting åt.

 

Men vi vrider oss i förtvivlan över vädret, tiden och döden. Fenomen högt ovanför våra huvuden. Onåbara för vår vilja. Nonchalanta element som vajar på avstånd från din önskan.

 

Ändå…

 

Har vi en naiv tro att vi kan påverka. Vi kastar bittra blickar mot regnet och sätter hela vår dag till himlen och vad den har att erbjuda.

 

Tiden som vi ständigt försöker vinna över. Stressar dag efter dag för att få fredagskvällen ledig. Då vi säckar ihop framför kommersiell hittepå. Så väljer vi att förvalta vår lediga tid vi stressat oss till.

 

Döden vi försöker lura.

 

Genom operationer, transplantationer och omlagda livsvanor för att förlänga livet. Ett bra sätt, ett adekvat sätt att få stanna hos sina nära. Men när vi istället vänder oss till skönhetsindustrin. Bävar för ålderdomen och försöker släta ut rynkor och med de tecken på erfarenhet och kunskap. Vi är beredda att offra allt för ett uns ungdomlighet i våra ansikten.

 

Världen är skev.

Men det går att göra någonting åt.

Om du vill.

Om du vänder tillbaka ditt huvud, tillåter smärtan gripa tag och andas den besvikelse du känner över ditt eget agerande. Din egen bottenlösa tro om att vinna tid handlar om att stressa undan vardagen. Om att döden är något inbilskt och att ungdomen varar för evigt.

 

Det går att göra någonting åt. Allt du ser är någon gång gjort. Både med lidelse och glädje.

 

Hat är inte det onda. Det som skär i andras människors hjärtan när du ser dem. Det är likgiltigheten. Känslan som är för tom för att ens betraktas som en känsla. Ett tillstånd av total avsaknad.

 

Se inte världen så, den är skapad för dig.

 

Denna fattigdom, ensamhet och misär går att göra någonting åt. Tänk på den, känn den. Det är smärtsamt. Men det är på riktigt.

 

Tiden, vädret, döden, livet, ödet spelar sitt egna spel