sattavtryck

Jag längtar hem. Fast jag är hemma i min lägenhet så längtar jag hem. Hem till Stockholm! Vet inte riktigt efter vad, enkelheten kanske eller det vanliga, efter min mamma och pappa. Min söta syskon. Ja, det är för dem det skaver lite i hjärtat. Inte för att jag inte trivs här, men det är ju inte som det brukar.
Jag måste träna på att låta saker ta tid, som det här. Som att det ska kännas som mit hem som mitt liv. Jag hastar bara fram och så tröttnar jag innan det ens hunnit bli något av det hela. Eller så stannar jag kvar i det gamla bara för att det är lättare så fast än jag håller på att driva mig själv till vansine är det så svårt att bryta sig loss. För man vet aldrig vad som händer då, vart man hamnar eller om det ens kommer bli bättre. Å ena sidan och å den andra...

Om någon vill är ni välkomna hem hit till mig och läsa högt för mig ur min kurslitterartur!