Som om jag bett om det!?
Ursäkta röran säger Hon och gör en
generad gest mot golvet
Ursäkta mitt patetiska jag
säger Jag och vänder mig mot mina sår.
Hoppas det går bra ändå säger Hon och
bjuder på sju sorters kakor som kompensation
Hoppas du inte spyr nu viskar Jag
och frågar om vi kan lyssna på musik
och falla i varandras kramar.
Hon pratar på om allt det där som redan sagts
tusen gånger, men kryddas lite extra varje gång
Jag pratar inte utan låter dig fråga.
Vill du ha mera te?
Frågar Hon sin inställsamma vän.
Som nickar, glad att få dränka några fler
timmar, från hennes sida i goda vänners lag
Ska vi skriva dikter och måla oss osynliga
frågar Jag och hoppas att du förstår
vad jag menar.
Så slår klockan sitt slag och Hon stänger dörren
och pustar ut i tystnaden.
Jag famlar efter syret som verkade följa med dig
när du gick.
Samtidigt tittar de ut och möts av himlen
och ber den att sluka dem båda levande
Åh vad fint inlägg! Du skriver otroligt bra och har inte en sån där fjortisblogg som handlar om en trist persons uttråkande liv.
Det är sådana här bloggar som alla ska läsa, det är sådana här bloggar som ska finnas. Kram lilla mig :)