En vals av tårar
Det är tomt nu, i mitt rum i det som vart mitt eget, där jag förvarat mitt innersta. Där jag gjort hemligheter bara jag vet om. Där väggarna innehåller mina tankar och mina suckar. Där golvet gungar i takt med mina andetag och fönstren spar på mina minnen.
Nu sover jag snart min sista natt här, vaknar en sista gång. Kommer inte längre dela smärtan med mina drömmar eller värma upp rummet med tankar på dig.
Adjö, dags att gå igenom allt och spara det bästa, dansa vidare på den rosbeklädda ängen.
Det är svårt när resans vind drar i en, klart man vill åka med, men det river till i hjärtat.
Att lämna det finaste i världen att inte längre vara nära. För det gråter jag.
Inte av sorg, inte av obehag eller kärlekstörst.
Saknad
Längtan ord med en tårdränkt eftersmak. Som kryper fram i sällskap med stjärnorna och de tunga andetagen. Kan lika gärna lysa som solen och kittla tungan om orden är någon annans, fylls med värme från ett kanske annars undrande hjärta.
Resans vind står i startgroparna och väntar med otålighet. Mina vingar har snart växt klart, några minuter till bara.
En sista kyss, en sista minut, ett sista lovord...
För den här gången
Det låter så förevigt, Petrus kommer fortfarande vara nära, inte på samma sätt dock. Jag kommer sakna dig <3
Du skriver så otroligt vackert, du borde skriva en bok någon gång :)
åh vad jag kommer sakna dig tove.
du skriver så levande och fint.
puss
