Känslan av någonting totalt

En dikt jag skrev en gång. Den blir aktuell om och om igen. Om inte för mig så för någon annan.


Du är ensam
Men ändå hör du röster

Du är varm
Ändå hackar du tänder och skakar

Du är hel
Ändå känner du en otrolig smärta

Du är fullärd
Ändå känner du dig misslyckad


Du är frisk
Ändå mår du illa


Du är gammal nog att ta hand om dig själv
Ändå känner du dig hjälplös likt ett spädbarn


Du är trött
Ändå kan du inte sova

Du är fast på jorden
Ändå känns det som du ständigt faller i spiraler

Du är tyst
Ändå skriker det inom dig

Du är inte besatt
Ändå bor det demoner i din kropp


Du är orörd
Ändå har paniken våldtagit dig

Du är osårbar

Ändå gråter du varje kväll

Du är glad, säger du
Ändå är dina armar fulla med ärr

Du säger att maten var god
Ändå spyr du

Du vill inget annat än att få ett slut
Ändå vänder du bort ditt huvud

Du är ärlig, säger du
Ändå är du invirad i en lögn


Du är drömmarnas flicka
Ändå ser du bara mörker

Du är söt, liten och rar
Ändå tycker du att du är ful, fet och äcklig


Du är en fjäril, säger du
Ändå är du fast i ångestens våld
Ändå har hoppet försvunnit och hatet klippt dina vingar.
Kvar finns bara en svag doft av lycka som fjärilen lämnat kvar..
"

Kommentarer
Postat av: Angelica

Det var en väldigt träffande dikt.

2009-05-15 @ 16:15:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0