Litar du inte på dig själv, lämna över dig själv till makten
Det finns inget svårare än kärleken och inget är så skrämande som vår egen existens.
Ändå är det evig kärlek vi söker, ett par ögon att bli trygg i.
Sökandet efter lyckan driver oss till vansinne.
Vi famlar efter meningen utan att vända blicken inåt, mot oss själva,
det är som om den finns tatuerad på vår egen kropps baksida, omöjlig att se.
Vi speglar oss i varandras ögon för att finna att vi är lika hopplöst naiva allihop.
Så vi byter fokus, börjar tro på materialismen och Darwins faktiskt icke så hänsynstagande teori.
Där sitter de, kapitalistens män och grymtar nöjt åt att synden slagit resten av oss i huvudet.
Och funderar på nästa smarta drag. Göra människor till konsumenter så de glömmer bort medborgardemokratin och vad kollektivet är bra för.
De säger sig ha svaret på våra frågor och att detta stavas självdisciplin, vilja och realism. Kalla det vad fan du vill, de som gömmer sig bakom orden är möjligheten för världens gudar att vinna allt och trampa på det de mot förmodan inte kommer åt.
Klart att vi då ska vara rädda för vår egen existens. Om vi inte redan förlorat den till girigheten.
Ändå är det evig kärlek vi söker, ett par ögon att bli trygg i.
Sökandet efter lyckan driver oss till vansinne.
Vi famlar efter meningen utan att vända blicken inåt, mot oss själva,
det är som om den finns tatuerad på vår egen kropps baksida, omöjlig att se.
Vi speglar oss i varandras ögon för att finna att vi är lika hopplöst naiva allihop.
Så vi byter fokus, börjar tro på materialismen och Darwins faktiskt icke så hänsynstagande teori.
Där sitter de, kapitalistens män och grymtar nöjt åt att synden slagit resten av oss i huvudet.
Och funderar på nästa smarta drag. Göra människor till konsumenter så de glömmer bort medborgardemokratin och vad kollektivet är bra för.
De säger sig ha svaret på våra frågor och att detta stavas självdisciplin, vilja och realism. Kalla det vad fan du vill, de som gömmer sig bakom orden är möjligheten för världens gudar att vinna allt och trampa på det de mot förmodan inte kommer åt.
Klart att vi då ska vara rädda för vår egen existens. Om vi inte redan förlorat den till girigheten.
Kommentarer
Trackback
