Törsten av det sammetslena

Ni vet tystnaden som kan infinna sig ibland, som överröstar allt. Det spelar ingen roll om musiken är uppskruvad eller om fönstret står öppet och gatans ljud tränger in. Tystnaden tar över. Men idag gör det inget. Den är inte skrämmande. Kanske inte välkommen heller, men hanterlig.
En underbar helg har färgat mitt sinnestillstånd och jag känner att det mesta kan faktiskt kännas bra och rent ut sagt jävligt fantastisk om man har den personen man delar sitt hjärta med vid sin sida. Kylan blir inte lika bitande när handen min vilar i din. Morgonen är otroligt mycket mysigare när man har någon att säga godmorgon till och dricka kaffe med. Samtidigt blir avskeden överfyllda med svärta och melankoli. Men det får vara värt det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0