Blodssyster, min älskade.
Ett tal till en av de finaste människorna i min värld. Sandra är hennes namn.
Onsdagsångest och tankarna maler om otillräcklighet och misslycka
En person och hela min värld ser annorlunda ut, ser klarare ut.
Jag ringer dig på vinst eller förlust.
Svarar du inte kommer jag att falla och landa med en hård smäll.
Ligga på panikens botten.
Men du svarar. Din välbekanta röst intill mig,
Vi pratar på om rosa jeans, Danmark, gemensamma minnen och musik.
Jag nämner inte min ångest för den finns inte längre.
Den försvann i samma stund som du yttrade dig.
Det
bästa
som
finns
är
du.
Åh va bra.
"Jag nämner inte min ångest för den finns inte längre."
Jättebra mening, förklarar så mycket!
Tänk om man hade en sådan vän.
Lucky you.
Å andra sidan så har jag inte några tunga ångest attacker.
Gillar som man säger på facebook.
Jag älskar dig!
Gillar mycket!
Jättebra! Ser också "Jag nämner inte min ångest för den finns inte längre" som det centrala budskapet i dikten.
Ja, vackert. Vilken vän!
Ja, vackert. Vilken vän!
