Brustna hjärtans höst

Kan det vara höstens vemod som har hittat in i mina ådror eller är det tanken på att världen är lika orolig nu som för ett år sedan. Jag försöker fånga mina känslor, betrakta dem på nära håll för att förstå. Men jag förstår inte. Jag förstår inte vad de försöker säga mig.

Jag har tänkt och tänkt hur jag ska göra för att hitta lite ro, lite tröst och lätta på vemodet. Jag antar jag jag borde prata med någon, förklara, men jag vet inte vilka ord jag ska välja.

Det finns inget att göra
Ingen att ringa
ingen att säga

Kommentarer
Postat av: S.

:( Alla är vi nog lite höstdeppiga. Hoppas bara att det blir bättre snart, passa på att hålla dig sysselsatt, gör saker du vet att du mår lite bättre av. Ha mysiga höstkvällar uppkrupna i soffan, du och peter <3 ta vara på varandra.

2011-08-23 @ 16:16:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0