Jocke berg-min hjälte

Vi har väl inga hemligheter kvar
men det är så jävla fegt att ge sig av
Bohemerna, poeterna är svin
och On The Road den fånigaste skiten jag har läst
för hjältar och hjältinnor stannar kvar
med ryggen upp mot väggen
bara hud mot vassa eggen
och de rivs och slår och bits
för sina liv eller någon annans
de får ingen belöning
men de kräver ingenting
de bara gör, biter ihop och håller käften

Älskling det vi mest av allt vill ha
är någonting som aldrig kan bli vårt
November är en mur av våt betong
där en löjlig dröm om flykt föds
för att krascha och sen dö
men hjältar och hjältinnor stannar kvar
De spottar hårt mot vinden
och de värmer våra händer
så vi inte tappar taget
om den kärlek vi har rätt till
Dom vågar tro och hoppas
på att någon däruppe ser oss
någon som hellre vill förlåta än fördöma oss
för nått vi inte visste att vi gjort

 

Kents låt som också är med i Friends senste reklam.

Ojoj bättre band får man leta efter!


Hello Örebro!

Snart ska jag iväg och baka paj med andra nollor och våra generaler och faddrar. Ja det är sånt man gör på universitetet tydligen. Jag känner ingen, vet inte vad någon heter och kan bara hoppas att folk är bra på att baka paj nu.

Jag trodde aldrig att man kunde bli så trött av att mest gå runt och titta. Det är vad jag gjort i två dagar nu, men allt man gör kräver mycket koncentration för att man aldrig gjort det på ett nytt ställe. Jag har ingen aning om hur man åker buss här liksom. Det är skillnad! Här får man betala på bussarna och busstidtabellerna går bara att tyda på internet.



Jag har bubbelvatten i mina ådror

jag vet inte riktigt om jag ska le eller gråta så det blir lite av varje. Som när det regnar fast solen lyser resultatet av det blir ju något så vackert som en regnbåge. Jag hoppas att min sinnestämmning ger samma resultat som en regnbåge. Vackert och berörande.

Nu kära vänner piirrar det ordentligt må jag säga. Nästan för mycket. Jag har bubbel vatten i mina ådror. Dem ska alltid dela med sig, mina vener och ådror, låta annat än blod rinna i deras innandöme. Alltid utan att fråga mig om lov först...

Vissa tankar blir för klara inatt vissa tankar kommer bli för starka för mig och jag är faktiskt rätt skraj just nu och ju mer klockan blir ju värre blir det. Ändå har jag inte riktigt fattat vad som kommer ske, vad jag har gett mig in på. Men jag ändå så glad att jag ska få plugga vidare och komma bort, komma ifrån och iväg.

Men saknaden kommer bli grym. Den lömska baksidan av det här myntet.

Ingen som jag riktigt behöver

Hej bihållsinflamation! Så kan du gå nu?

Det är inte klokt att jag blir sjuk nu, jag menar det känns inte som det optimala att hosta ner sina nya kurskamrater det första man gör.

Men imorn imorn imorn bär det av till främmande vidder! Jag lyckades få mig en bostad innan klockan slagit sitt slag, så nu är jag räddad där i alla fall.

Jag ska sova nu och drömma om obrända broar.

Heja mig!

Granrisvägen here i come!

Det bor en skock får i mig, dem stångas och bråkas hela tiden så det kittlar som bara den i magen.
Jag är närvös.

En vals av tårar

Det är tomt nu, i mitt rum i det som vart mitt eget, där jag förvarat mitt innersta. Där jag gjort hemligheter bara jag vet om. Där väggarna innehåller mina tankar och mina suckar. Där golvet gungar i takt med mina andetag och fönstren spar på mina minnen.


Nu sover jag snart min sista natt här, vaknar en sista gång. Kommer inte längre dela smärtan med mina drömmar eller värma upp rummet med tankar på dig.


Adjö, dags att gå igenom allt och spara det bästa, dansa vidare på den rosbeklädda ängen.


Det är svårt när resans vind drar i en, klart man vill åka med, men det river till i hjärtat.

Att lämna det finaste i världen att inte längre vara nära. För det gråter jag.


Inte av sorg, inte av obehag eller kärlekstörst.


Saknad

Längtan ord med en tårdränkt eftersmak. Som kryper fram i sällskap med stjärnorna och de tunga andetagen. Kan lika gärna lysa som solen och kittla tungan om orden är någon annans, fylls med värme från ett kanske annars undrande hjärta.


Resans vind står i startgroparna och väntar med otålighet. Mina vingar har snart växt klart, några minuter till bara.


En sista kyss, en sista minut, ett sista lovord...

För den här gången









Här råder ingen tvivel om vem som är boven

I Gaza är familjer instängda. Barnen rädda och föräldrar viskar i sina söners och döttrars öron när skottsalvorna vinner över deras huvuden. Allt blir nog bra, vi klarar oss. Sedan säger de inget mer antingen för att de inte kan ljuga eller för att en kula träffade fönsterrutan och det är svårt att prata med splitter i hela ansiktet.

i Ekilla skolan skjuter småungar raketer inomhus. På kul. På lek.
Om det var deras verklighet, om deras vardag bestod av razzior när de sover, om det var så att vart de än tittade såg män och kvinnor med skarpladdade vapen närmast hjärtat, om de visste att när som helst kan du, din syrra, bästa kompis, lärare eller granne vara borta, död, mördad. Av bomber, av patroner, av raketer som skjuts in i dom palestinska samhällena. Där allt du äger och bryr dig om finns. Om de hade fötts i Gaza undra om de hade tyckt det var en rolig lek?

Förbindelser gjorda av glas

Ibland kommer man på kant med folk fast den andra vet det inte. För man säger inget.
Orkar inte
vill inte
vågar inte

Men det gnager inom en av ledsenhet och besvikelse. Snart bär det av och då är det viktigare än någonsin att veta vad man ska ha kvar i sitt hjärta och vad man ska rensa bort. Ibland får man hjäp och det är dem man tynnar bort inför.

Jag förstår inte all feghet som råder i världen. En så lätt sak som att ringa och berätta. Men det är för svårt, för jobbigt, för mycket begärt tydligen.


Ett kartongberg

Jag packar skålar och min vattenkokare.

Hey vad vet du om mig?!

Jävla skit. Det är inte ens söndag idag. Söndagsångest på en fredag.

Lagom med vinklar och brutala omkastningar.

Svart eller vitt
Saknad efter ett lugn utan slut
Slimmade slagna handflattor mot betongen


Möt mig halvägs.

Lösnö faller mellan mina rader

Kl är 22.06 och det är julafton. Den första julen på 3 år som jag inte sitter med obotlig ångest i mina ådror och skakar av smärta. Inget blod och inga blad, inte idag, inte den här julen. Jag har ju slutat. Ändå är jag samma person som då, fick ungefär samma saker i julklapp, fira med nästan samma personer osv. Bara mitt inre som är fyllt med lite mindre svärta. Det är skönt, det är befriande att kunna andas igen utan att behöva fläka upp sin hud, utan att blotta sig i demonernas starka mörker. Men det river till i mig, som en ilning från det gamla när jag tänker på det. Vet inte om det är av obehag eller av rädsla eller något annat. en påminelse om hur det kunde ha vart.

Jag känner en människa som får mitt leende idag. Hon bär på den förmågan att se mig, att få mig att känna mig uppskattad, hon är så obsarvant. Jag vet inte vad jag ska kalla henne. Vän? Vad är en vän?

Jag åker till en annan ort för att få något gjort

Om himlen fanns skulle man vara trygg då?
Om kärleken var evig skulle den vara tung att bära då?
När frågorna är besvarade är det då dax att dö?

En kväll som denna, söndag lätt melankoli, ljum i magen av kaffe, Winnerbäck i bakgrunden, snön kommer med natten.
Under täcket ska jag dela värmen med tankarna på dig.

Tusen kramar varje dag

Om jag kunde skulle jag klä in din värld i silkespapper och fånga in alla problem, släppa ut dom i universum och låta dem spricka som ballonger. Jag skulle bädda in dig i bomull och mata dig med ostsmörgås och varm choklad.
Men du är 15 och vill klara dig själv och gör det halv bra. Du vill inte höra lotta längre, du vill inte ha söta små tröjor med nalle puh längre, du vill inte dricka varm nyponsoppa varje kväll.

Lilla lillasyster du gör mig glad.

En melodi som klingar sprött

Bye bye Stockholm och så drar jag till Örebro det närmsta 3,5 åren! VAd mer kan jag säga än att jag är glad, kanske lycklig? Om jag ska ta och ta i så mycket, jag vet inte. Jo jag är nog det, lycklig över beskedet, att det var vad jag ville. En konstig känsla ska jag säga. En läskig känsla, en känsla som kan bli något större nästan överväldigande. Nu pirrar det överallt av nyfikenhet och spänning. Det är mycket som väntar och jag kommer bli ner ringd av mina föräldrar typ 300 ggr per dag, men det kanske är så det ska vara?

Jag är överens med mig själv och det är bra.


Ett rakbladsvasst svar på en enkel fråga

(Räcker tiden verkligen till? )

För nu är jag sjuk och är hemma från jobbet, de små barnen får klara sig utan mig. Eller är det jag som får klara mig utan dem? Kanske blir det aldrig mer något jobb på en förskola, imorn får jag domen i min hand. En förändring som kommer spegla mitt sinnestillstånd, det kan jag lova. Jag kommer skaka av oro, må illa av nervositet, svettas av ovssheten.

För det är verkligen det här jag vill. Komma vidare och fördjupa mig. Det finns så otroligt mycket intressant att uppleva och erfara att inget liv på denna jord kommer räcka till. Men får man göra det som man är ämnad till, om man tar reda på vad det är och göt allt i sin makt för att kunna ta den drömmen på sina axlar kan man nog dö rätt nöjd. Har man gett allt ska bara folk hålla käften.

Igens verklighet stämmer överens med min, för världen är så stor att det inte går att fatta, går inte att inta i sitt synfält, ens sinnen är för begränsade för det. När man hör de tomma stegen och tunga andetagen och undrar vem som suckar så tycker man synd om den varelse som verkar ha cement i sina ådror. När man sedan kommer på att det är en själv, när man möter sin blick i spegeln önskar man att man hade gått till höger istället för vänster där för 100 år sedan.

En enkel fråga och svaret är så starkt så avgörande. Vasst som ett nytt rakblad. Det ger ett avtryck, ett ärr att minnas och begrunna över.

Det är snökaos i mitt rum

Idag har jag en ledig kväll och rastlösheten är lös. Med andra ord en kväll upplagd för ett virrvar av tankar drypande i något slajmigt och blött, alldels omöjliga att få tag i och reda ut.

Läs! Och få en bra start på dagen!

En tallrik fil med flingor ger dig den bra start på dagen som du behöver! 8 av 10 säger att deras magar fungerar bättre när de regelbundet äter sockerflingorna med extra mycket socker på och utan extra tillsatta fibrer! Yeah! Till detta rekomenderas ett stort glas oboy där mjölk mängden är hälften av pulver mängden. Avsluta din frukost med en näve smågodis för att få ett bra avslut och en näringsrik bra start på dagen!

Det skulle bara vara jävligt kul om något företag propagerade för mer socker åt folket. Förstår så många som skulle känna sig dömda att misslyckas med sina bantnings åtaganden och så många som skulle bli upprörda och tålmodigt förklarar att socker är farligt.
Nähe! är det, Farligt? Verkligen?!


Nu har dagen iaf börjat och jag ska agera lite extra stor idag och följa med min syster till herr doktor när mina föräldrar jobbar och står i, då får jag med mitt sporadiska liv rycka in! Siken tur att jag kunde det. Sedan väntar min lilla Ung vänster klubb och det bästa spar jag till sist, kan avslöja att den godbiten börjar på P!

Tandläkarväder

Det är den 25 november idag och det är tandläkarväder.
Det är sega förmiddagar och stressiga kvällar
Det är otur i spel men tur i kärlek.

Allt kretsar kring ett datum, en ynka dag som kommer ge mig svaret på mycket. Den 9 december får jag veta hur jag lyckats med att komma in på universitet.
Spännande
skrämmande
oroligt
jobbigt
förtvivlat jävla närvöst.

Till dess dagar inrutade i just nu snö, kyla, plikter, varm choklad och nya skor.


Lövtunna sorger väcks till liv så lätt

Skrivkramp, skrivkramp, skrivkramp


Allt som blir kvar är blanka papper och oanvänd blyerts


Dödskramp, dödskramp, dödskramp


Mina ådror sväller av allt okontrollerat som rusar innanför dess väggar.


Hatkramp, hatkramp, hatkramp


Okunniga strofer skrivna av mina tvivelaktiga fingrar,

lyssnades av öron som bara kan höra fel.


Smärtsamkramp, smärtsamkramp, smärtsamkramp


Det hugger i hjärtat och blodet vill ut.




Jag lyssnar nu på känslomässig pop och dricker starkt te. Jag saknar dig sådär mycket att det gör lite ont och jag får inte lust till någonting.

Är du ett offer för gråa moln?

Varför är det så lätt att känna sig så liten och rädd. Det skaver mot hjärtat idag. Det brusar och väsnas i mina ådror, vill blodet ut? Fast det känns rätt, att man gjort rätt val skrämmer morgondagen mig ändå. Det kilar i mina fingrar av ord som vill ut och plintas ner på papper det brusar i huvudet av alla stavelser som vill ta form och bli meningar. Ändå sitter jag här så fäst vid ingenting men det känns som allting och det blir bara ett stort grått moln i mig som inte vet vart det ska ta vägen. Föresten så har det ingensatnns att ta vägen så därför stannar det och ovässnas så att det enda jag hör är hur molnet blir större och större och får mer styrka att göra vad det vill. Då kommer det kunna lämna mig, fly ut och ta vägen någonstanns, men då har den gjort sig ett litet  bo i mig, ett litet gryp in så varmt och mysigt att den hellre stannar till min stora förtret. Då blir det min uppgift att få i väg den vilket iofs inte är mer än rätt när jag bjöd in den på sätt och viss. På ett sätt och viss som egentligen inte alls var meingen utan mer en händelse som som blev när solen slockna ovanför mitt huvud och en åtgärd att ta hand om allt det slitna och grå. Gråa moln är sådana, ser dem någon med en vinglig gång på livets väg, en tanke om självhat eller en vilja att komma bort då tar den över så fort den kan.

Om du tror du är drabbad så leta efter den här symtomen eller tecknen:

1. Du känner att du inte riktigt kan kontrollera dig till fullo.
2. Vissa saker blir rubbade så som sömn, aptit, humör och liknande
3. Du får en stor lust till att bara slippa känna.
4. Men sammtidigt hatar du tomheten och dess kalla hand
5. Du ångrar allt du gör och vill helst bara göra ingenting eller allting
6. Du sätter upp konstiga inre regler som begränsar dig
7. Allt världens hat känns ibland centretat till dig
8. Du får skuldkänslor för att du känner som du gör och tänker på folk som har det värre, mycket värre.

Känner du igen dig bli inte rädd, försök nu att tänka vad som är fel och varför. Kankse blir molnet rädd och flyr eller så hinner du hindra utspridning och växande av det.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0